Att få bestämma själv

Samtalet börjar vid Emmas första jobb efter skolan, på reklambyrån TBWA, där en praktikperiod och extrajobb vid sidan av skolan gav anställning i sex år. Beslutet att gå vidare och starta en egen byrå var för Emma dock inte svårt att ta.
– Det är konstigt att säga, men för mig kändes det självklart. Jag ville verkligen göra det, och jag tvekade inte en sekund när jag fick chansen att arbeta med så erfarna och duktiga människor. Att jobba på en stor byrå innebar stora kunder och att allt var serverat, men det var också fler krav – att kanske inte alltid få göra vad man vill. Någonstans däruppe är det någon som bestämmer. Det kändes väldigt lockande att vara en fristående liten byrå, att få bestämma själv. Vilka kunder vi vill jobba med? Hur vi ska jobba? Vilka ska vara med? Man har i alla fall en möjlighet att ha en högre integritet, sen kanske det inte alltid blir så, skrattar Emma.
Det gick bra för Le Bureau, de anställda var inte helt gröna och många av dem hade arbetat ihop tidigare. Med kunder som Filippa K, Trygg Hansa, H&M och Hyundai flöt det på. Det är inte förrän när lågkonjunkturen träffar Sverige som arbetet stagnerar.
– Alla frös sina budgetar, det blev väldigt segt. I lågkonjunktur kan det vara väldigt bra att göra reklam, är det någon gång man behöver synas så är det ju då. Men man förstår ju själv, det är svårt, folk blir rädda och backar liksom. Men när man har vind i seglen igen har vi märkt att det är ett annat läge. Med facit i hand var det nyttigt för oss med en liten dipp, det gjorde oss starkare.

Researchens betydelse

Emma berättar vidare vad hon tror som krävs för att lyckas. Att tur och kontakter är nödvändigt är inget att hymla med, men givetvis finns det andra faktorer som spelar in. Den hårda konkurrensen gör att man måste arbeta hårt för att inte bli bortsållad och det viktigaste är att göra sin research inför jobbsökandet.
– Jag tror att det är viktigt att söka jobb på ett ställe som passar en och som delar ens tänk. Att jag gillar deras grejer kanske betyder att de gillar mina grejer. Då har man kanske något att tillföra.
Det är ett träffande sätt att beskriva det på, som passar ypperligt in på hur Emmas och byråns vision verkar gå hand i hand. Viljan att påverka, att göra skillnad, att inte bara skapa reklam utan också bidra med samhällsinformation. Ett exempel är en kampanj som uppmärksammade mödradödlighet på uppdrag av RFSU.
– Det är sådana grejer vi vill göra hela tiden. Vi föreslog att de skulle göra en barnvagnsmarsch på internationella kvinnodagen. Det är ett bra exempel på när vi gjort något vi tror på. En riktig företeelse, inte bara en kampanj. Jag tror att många inte ens tänkte på att det var en kampanj, utan att RFSU kommit på det själva.

Den omvända pitchen

Ett annat projekt som visar Le Bureaus vilja att röra sig utanför ramarna och tänka nytt för att locka kunder till byrån är den omvända pitchen. Tanken att man istället för det traditionella tillvägagångssättet – där en idé presenteras för kunden – gör ett rollbyte där kunden framför sina idéer till Le Bureau.
– Varför kan man inte vända på det? Vi tänkte att vi kunde testa och ser om det funkar. Det känns ibland lite gammeldags, som när tjejerna ska sitta och vänta på att bli uppbjudna. Vi tyckte att det var tråkigt, varför kan man inte bara testa och göra tvärtom?
I de allra flesta kreativa processer dyker någon gång ett kritiskt moment upp. Emma berättar att det under långdragna projekt är skönt att vara nära varandra på kontoret, och att kunna diskutera sina idéer med någon.
– Jag känner alltid att jag är för dålig, skrattar hon. Man kommer till ett läge där allt är skit. Ofta är det så att massor av skisser och spår ändå landar i det första utkastet. Men, det är viktigt att ge det mycket tid, även om man kommer på idéerna snabbt. Jag bollar med både branschfolk och mamma för att testa om det fungerar, om de förstår och om det är bra.
– Sen tror jag inte att man ska testa sina idéer för mycket heller. Så fort man frågar någon sätter de på sig väldigt kritiska glasögon. Och det kanske inte alltid är rätt svar man får.

Dagens trender

– Det digitala och platta har gjort att formgivare längtar efter att få arbeta med händerna. Det är mycket klippa och klistra, förklarar Emma.
Hon nämner även det fulsnygga, eller åtminstone försöken att skapa det fulsnygga som ofta kraschlandar i något för utstuderat eller polerat. Även det interaktiva är på tapeten, men Emma säger att hon mer sällan upplever reklam eller något i branschen för överväldigande. Själv letar hon utanför yrkesområdet för inspiration.
– Nästa steg? Vi vill bli världens bästa byrå förstås. Det här är inte klart, det här är en liten fyraåring som precis lärt sig gå.
Emma understryker att det inte handlar om att vara störst eller att vinna flest priser. Hellre att det pratas om byrån och att den är omtalad för vad den åstadkommer. Att folk undrar ”vad är det de gör?” av nyfikenhet. Ambitionerna är höga och handlar bara om att förverkliga de egna målsättningarna. Det handlar om att inte tappa bort sin egen vision.
Vad händer då när Le Bureau blir bäst?
– När man gjort det? Då får man väl göra nästa grej liksom.

Nästa vecka fikar vi med Nina Ulmaja och Emma Eriksson passar på att skicka med oss en fråga.
– Jag skulle vilja fråga hur fri hon var i processen med att ta fram Lars Noréns ”En dramatikers dagbok”.